ingen rubrik

Har nog nått botten. Det känns så i alla fall. Så många tankar, så många funderingar och jag ser ingenting annat än ett mörker. Ingenting att se fram emot, ingenting annat än prövningar och test. Hur mycket orkar man egentligen ta? Ska det kännas såhär? Ska det vara... jobbigt ibland? Våren och sommaren känns så avlägsen. Snön är ett faktum. Vad behöver jag? Vad behöver vi?